Om mig

Vem är jag och varför står jag där jag står idag? Jag heter Lena och är 61 år gammal. Jag är gift med Bengt och har fyra, härliga barn. Till familjen hör också vår lilla hund Milo, som är en blandning av chihuahua och dvärgpinscher. Alla ger de ett djupare värde till mitt liv; de utmanar mig och hjälper mig att växa.
 

Ända sedan tonårstiden har jag varit intresserad av den gröna, hushållande, rättvisa och hållbara livsföring, som är skonsam mot djur och natur och som är en av förutsättningarna för att alla människor skall kunna ha en hälsosam och värdig existens. Några upplevelser under mitt liv har starkt påverkat mig i mitt tänkande. Som nittonåring (året var 1976) reste jag från Skåne till Brighton i England och deltog i en terminskurs, som Visingsö Folkhögskola ordnade. Bland annat läste vi u-landskunskap. Under denna kurs fick jag en insikt, som totalt ändrade min världsbild, nämligen den att jag som liten människa påverkar människor på andra sidan jordklotet och att jag har ett ansvar för hur jag lever mitt liv.
 

Under de följande studieåren i Uppsala mötte jag många människor och tankegångar, som inspirerade mig. Under en tid bodde jag i ett kollektiv, där man odlade biodynamiskt och hade diverse djur. Jag gick med i Framtiden i Våra Händer, en rörelse som arbetar för en rättvis fördelning av världens resurser och en solidarisk livsstil. När jag och min dåvarande partner några år senare flyttade till Älvkarleby, var det självklart för mig att prova på att odla ekologiskt och att ha husdjur. Det blev både hönor, kaniner, får, getter och kalkoner. Vi fick också två fina söner, som nu är vuxna och står på egna ben.
 

I mitten av 90-talet förverkligade jag en dröm jag haft och startade ekobutiken Ekotopia i Gävle, där jag sålde grönsaker, kläder av ekologiskt odlad, färgväxande bomull, pappersartiklar av återvunnet papper och mycket mer, allt så vänligt mot djur, natur och människor som möjligt. Tyvärr gick det inte särskilt bra ekonomiskt sett. Kanske var jag före min tid, kanske marknadsförde jag mig för dåligt.
 

Fast kanske var det bra att det inte gick så bra, för det dök efter ett antal år som ensamstående åter upp en man i mitt liv, en man från vildaste Lappland, iklädd skinnbyxor och slokhatt. Vem vet, kanske hade jag haft stora svårigheter att släppa butiken, om den varit lönsammare – eller kanske inte, för vem kan motstå en man i skinnbyxor med snörning och impregnerad med doft av skog och rök från en flammande brasa.
 

Nu hamnade jag alltså i Lapplands inland och gifte mig med en tältfabrikör. Och det var inte vilka tält som helst som producerades utan underbara, fantastiska tältkåtor, baserade på samers och indianers traditionella boningar. Här bodde jag med min Bengt och våra två döttrar i 17 år, omgiven av vatten och vacker natur och med ett ekologiskt köksland i trädgården.
 

Sommaren 2011 inledde familjen förverkligandet av våra föresatser att flytta längre söderut genom att köpa ett stort hus i Sunne, där Tentipi, min mans företag, har sin marknadsavdelning. Under loven därefter ägnade vi oss åt att renovera huset. Inför skolstarten 2013, då våra döttrar skulle börja på gymnasiet respektive högstadiet, lastade vi vårt pick och pack och flyttade till vårt nya hem.
 

Min huvudförsörjning har jag än så länge i min mans företag, men längtan efter att åter bli min egen har under en ganska lång tid vuxit sig allt starkare inom mig. Att driva ett litet Bed & Breakfast med ekologisk inriktning har varit en länge närd dröm, och vårt stora hus ger mig möjligheten att pröva på detta.